”Jag tog pengarna och stack” – Att köpa begagnad lyxbil

942d2d7fc2afa3da26cf213d7a781acc-1

Länge hade jag suktat efter en äldre Mercedes. Det skulle vara den genuina mercakvalitén, blytunga dörrar och V8- alternativt V12-motor under den stjärnprydda huven. Då jag kör under 1000 mil per år blir det ingen brand på lönekontot om bränslekostnaderna blir 25-30 procent högre varje månad. Så varför inte?

När jag väl hade bestämt mig för att byta bil, fått en köpare på min saffransorangea Volvo C70 T5 och köpeskillingen inlagd på mitt konto, så satt jag ändå och tvekade – förnuftig bruksbil av typ VW eller Volvo alternativt Mercedes med V8 – en törstig gammal värsting men ack så kul. Till slut bestämde jag mig: jag chansar! Jag fick napp på en Mercedes S500 Coupé (även kallad SEC eller CL beroende på årsmodell med karossen C140) och åkte långt ner i landet med bankväxeln i bröstfickan.

Som vanligt är en 20 år gammal bil likt en gammal människa – det är sällan och aldrig hela systemet är hundraprocentigt. Att ett par elfunktioner var icke-fungerande och någon liten rostblämma på skärmen fanns visste jag; ”det får jag på köpet och går ju att fixa!”. Utan optimism dör man ju! När garageporten slogs upp och den blå Mercedesen blottades var synen långt mycket sorgligare än bilderna i annonsen kunde ge minsta hint om och efter en snabb titt kunde jag konstatera att en omlackering hade krävts (30 000 kronor minst), en skärm hade behövt bytas ut (2000-3000 kronor på skrotfirma), vakuumenheten som kontrollerar många av funktioner som elhissar, eldrivna nackstöd och speglar var på väg att ge upp (4000 kronor minst utan garanti för att felet ens var så pass enkelt löst) då också den automatiska dörrstängningen fungerande sporadiskt och svankstöden i stolarna dött. Vidare var en plastpanel trasig (2000 kronor på skrotfirma med stora svårigheter att ens få tag i), centrallåset ur funktion (4000 kronor eller mer för en ny enhet utan att med säkerhet veta vad felet egentligen var) samt inredningen i allmänt dåligt skick (omöjligt att få ordning på för vettiga pengar). Spindelleder och annat i framvagnen var glappa vilket skulle kostat många tusenlappar till. Jag orkar inte ta fram kalkylatorn men kostnaderna och arbetstimmarna för att få ordning på bilen hade så klart skenat …

Jag hann undan med blocka förskräckelsen, tog pengarna och stack hem igen. En läxa jag lärt mig som jag vill vidarebefordra – köp gärna en bil likt denna, men inte i ett ”gör-det-själv-skick”. Om säljaren trots allt säger att bilen är helt okej så var extremt kritisk. Det blir alldeles för dyrt och besvärligt om fallet är det motsatta och oddsen för att få sålt bilen i senare skede är låga om du inte väljer att slumpa bort den för småpengar.

Priser ljuger sällan. Köp ett dyrt exemplar som är heldokumenterat och i ett skick som får entusiaster att bli tårögda, likt den C70 jag nu sålde till en glad sörlänning. Ett sådant exemplar är billigare i längden. Det är också en sådan bil som är rolig att både köra och visa upp för vänner och bekanta. Du kommer behålla den länge och den kommer ge mer glädje än huvudvärk!

Observera. Bilden föreställer inte det exemplar jag var spekulant på. Inte ens nästan ..

Fortsatt trevlig bilsommar!

”Jag tog pengarna och stack” – Att köpa begagnad lyxbil
1 vote, 5.00 avg. rating (87% score)

Inga kommentarer än.